Debattartikel i City 26/9

Publicerad 050926.

Det är dags att skrota Nationalstadsparken

I Stockholm står 30 000 studenter i bostadskö. I Nationalstadsparken finns områden som kan bebyggas. Därför bör lagen som hindrar utbyggnad rivas upp skriver Patrick Krassén och Makan Afshinnejad, Liberala studenter.

Alla partier pratar om att bygga mer i Stockholm, och att bygga billigt och snabbt – men ändå händer väldigt lite. Studenter är den grupp som kanske drabbas värst av bristen på billigt och enkelt boende. I Stockholm står 30 000 studenter i bostadskö, men bara 1 500 studentbostäder är planerade att byggas.

Bristen på tillgängliga områden är ett stort problem. Det behövs ett nytänkande i synen på bostadsbyggande i Stockholm. Samtidigt som de få bostäder som byggs ligger förhållandevis långt från centrala Stockholm finns det obebyggda områden nära och i innerstan, till exempel vid Ladugårdsgärdet/Gärdet, Norra Djurgården och Lill-Jansskogen. Anledningen till att dessa förhållandevis stora grönområden bevarats i centrala Stockholm är att de ingår i Nationalstadsparken, ett område som sträcker sig från Ulriksdal till Södra Djurgården. Nationalstadsparken kom till genom lagstiftning 1994, och upptas i dag i miljöbalken 4:7. Syftet med lagen är att förhindra bebyggelse i området.

Vi anser att Nationalstadsparken fyller viss funktion i att skydda kulturhistoriskt viktiga områden på till exempel Södra Djurgården och Hagaparken, men att lagstiftningen är alltför långtgående. Som den ser ut i dag motverkar den möjligheter till satsningar på bostadsbyggande, viktig infrastruktur och tillväxt i Stockholmsområdet.

I internationell jämförelse är Nationalstadsparkens area oerhört stor, sett till Stockholms storlek. Jämfört med Central Park (3,4 km2) i New York (1,5 miljoner invånare på Manhattan), Hyde Park och Kensington Gardens (2,5 km2 sammanlagt) i London (cirka 7 miljoner invånare) och Bois de Boulogne (8,5 km2) i Paris (drygt 11 miljoner invånare) är Nationalstadsparkens 27 km2 – varav 19 km2 land – i en stad med 1,2 miljoner invånare överdrivet stort.

Även trafiksituationen påverkas negativt av lagstiftningen om Nationalstadsparken. I en prövning 1997 av det planerade bygget av den för Stockholms trafiksituation viktiga Norra länken, fann regeringsrätten att dragningen genom Bellevueparken inte var förenlig med lagen om Nationalstadsparken, och bygget stoppades. När nu trängselavgifter ska införas i Stockholm hade en kringled – där Norra länken skulle ingå – varit positivt för valfriheten och kommunikationsmöjligheterna.
Ur ett konstitutionellt perspektiv är lagstiftningen problematisk. Nationalstadsparken är det enda område som specificeras i miljöbalken med särlagstiftning. Om man ska ta det kommunala självstyret på allvar borde det vara upp till kommuner, och möjligen regioner, att ha det primära ansvaret för hur mark används. Lagstiftningen i dag hindrar stockholmarna från att ens kunna ta ställning till hur områdena som omfattas av Nationalstadsparken ska användas.

Liberala studenter Stockholm anser att det finns stora möjligheter i att exploatera till exempel västra Ladugårdsgärdet för bostadsbyggande. Dels finns det goda kommunikationer till citykärnan med buss, dels finns det redan anslutande bebyggelse på andra sidan Värtavägen (till stor del studentbostäder), och en utbyggnad behöver inte inkräkta avsevärt på de skogsbeklädda delarna norr om Kaknästornet.

Ett nytänkande i bostadsbyggandet krävs om vi vill att Stockholm ska kunna växa och fler få möjlighet att bosätta sig, arbeta, studera och leva i Stockholm. Att bevara en nationalpark i staden är inte förenligt med de målsättningarna, och därför bör lagen om Nationalstadsparken avskaffas.


Patrick Krassén
Liberala Studenter Stockholm

Makan Afshinnejad
generalsekreterare Liberala studenter

Nationalstadsparkslobbyn igång igen

DN skriver idag om ett antal föreningar som verkar för att försvara Nationalstadsparken, som gått samman under namnet Husarviksgruppen för att stoppa utbyggandet av bebyggelsen i Hjorthagen.

Förtätning är en av de viktigaste faktorerna för att bostadsbyggande i innerstaden ska kunna fortgå. För att inflyttningen och tillväxten ska ta fart är det orimligt att i längden behålla den långtgående lagstiftningen som skyddar Nationalstadsparken (Miljöbalken 4:7). Gärdet, Norra Djurgården och Lill-Jansskogen är områden som kan exploateras för bostadsbyggande på sikt.