Bygg i Stockholm

Dagens =D

2007-11-21T02:25:00.000-08:00

Det finns tack och lov motvikter mot NIMBY-attityden - yimby.se, med läsvärda inlägg om byggpolitik.

Mastig bilaga i SvD

2007-08-28T06:20:00.000-07:00

Svenska Dagbladet hade häromdagen en sexsidors special om fötätningen av Stockholms innerstad. Läs här.

Återkommer med kommentarer om den inom kort.

Ankersjö puffar för förnyelse

2007-08-05T06:16:00.001-07:00

Ett välkommet inlägg angående stadens förnyelse kommer från Per Ankersjö, gruppledare (c) i stadsfullmäktige, som tycker att skönhetsrådet har för stort inflytande och har en hämmande inverkan på stadens utveckling. Han vill balansera det med ett nytt råd, för utveckling och förnyelse av staden.

Grundtanken är god, men jag är skeptisk till detta med av politiker tillsatta "expertråd" generellt. Mitt råd är att avskaffa skönhetsrådet och låta arkitekter, byggherrar och allmänhet föreslå förnyelse av staden fritt.

Men om jag skulle bli tillfrågad att sitta i det där förnyelserådet skulle jag säkert tacka ja.

Ledare

2007-07-27T07:04:00.000-07:00

Jag har en ledare (osignerad) i dagens SvD.

För övrigt - apropå de kommunala bostadsbolagens inkomstkrav - så hittade jag en tvåa på dryga 50 kvm i Vällingby, med en hyra på strax över 4 000 kr. Krav på lägsta inkomst för att lämna intressanmälan var 150 000 kr. Ägaren var ett av de tre kommunala bostadsbolagen i Stockholm.

Gaah!

2006-10-08T11:54:00.000-07:00

I DN idag (i den intressanta artikelserien om NIMBY) intervjuar de att annat miffo som tänker stoppa färdigställandet av Norra länken genom process.

Varför? Han vill kunna bo kvar i huset i Bellevueparken där han bor, skydda de träd som finns där och känner "ett stort ansvar mot de stockholmare som inte kan göra sina röster hörda" (åsyftande att han tillhör det fåtal som har formell rätt att överklaga beslut i processen).

Ursäkta?? Vilka stockholmare då? De som gillar att ta en promenad längs vattnet? Hur kan de påstå att de värnar naturintressen, när de förhindrar ett centralt byggprojekt för att minska biltrafiken i innerstaden? Nejvisst, miffot och hans vänner är inte mot Norra länken per se, självklart inte, den behövs ju för att förbättra trafiksituationen och kommunikationerna... sålänge de inte tar en kvadratmeter av den heliga Bellevueparken!

NIMBY i dess värsta form.

Albano kommer igång

2006-08-05T13:03:00.000-07:00

Albanoområdet, denna bortglömda grusplätt mitt i stadens kanske mest attraktiva utvecklingsområde (nära både tull, universitet och natur med goda kommunikationsmöjligheter), ska äntligen få ett ändamålsenligt utnyttjande. Iallafall får man hoppas det, nu när Akademiska Hus (som jag annars tycker borde säljas av...) tagit över marken från Jernhusen, och planerar nya lokaler. Det bådar gott inför framtida forskningsexpansion i Stockholm.

Läs mer här.

Hellström vill ha mer pengar

2006-07-11T09:54:00.000-07:00

I en artikel i DN i veckan (ej på nätet) talar landshövding Mats Hellström om att staten måste gå in med pengar för att rusta upp Nationalstadsparken. Han har skrivit om det tidigare också. Staten instiftade Nsp genom lagstiftning i miljöbalken 1995 men finansierar inte omvårdnad av området.

"Det är unikt i världen med naturskog och historiska kulturmiljöer rakt genom en storstad", säger landshövdningen i artikeln. Tacka fan för det - i andra storstäder har man lärt sig skilja på stad och land ordentligt! Med enorma bostadsköer, som främst drabbar Stockholm ur tillväxtsypunkt -- och därmed hela Sverige -- och berövar tusentals unga möjligheten att bo hyfsat nära stan, borde nya bostäder vara första prioritet.

"Idag är underhållet eftersatt. Det finns igenväxta områden i Haga och Rosendal. Man behöver röja, gallra och nyplantera", säger Hellström.

Jag har ett tips vad man också kan göra: avskaffa.

DN-artikelserie, del 7

2006-06-28T08:18:00.000-07:00

Sista delen i Dagens Nyheters artikelserie "Stockholm växer" handlar om den egensinnige arkitekten Anders Wilhelmson. Han vill lösa Stockholms bostadsbrist med 500 höghus i glas spridda runtom i kommunen. Sammanlagt ska de rymma 50 000 bostäder. Wilhelmson menar att det är ett alternativ till att behöva bygga över grönområder och lekplatser, och göra det möjligt för fler att bo i innerstaden.

Kul idé förvisso, men i artikeln säger Wilhelmson inget om vem som ska bygga glaspinnarna -- ska staden göra sådana jätteinvesteringar med skattepengar? Wilhelmsons radikala förslag visar på ett av problemen med stadsplanering och "arkitekturpolitik", nämligen att politiker, arkitekter och andra planerare kan tänka ut system och modeller som i teorin verkar jättebra, men de är aldrig kapabla till att förutspå hur marknaden kommer att reagera på dem. Låt säga att 15 av dessa 500 glasskyskrapor byggs initialt, vilket skulle ta kanske 10-15 år; troligen skulle hyrorna i dessa bli så höga att få skulle vilja flytta in i dem. Över ett antal våningar exkluderar man dessutom alla med någon grad av höjdskräck som boende, om det nu skulle handla om glashus. Om planen skulle faliera på ett tidigt stadium skulle den grandiosa tanken om 500 glastorn framstå som ett misslyckande. Därför är det kanske bra att radikala planeringsförslag ratas på ett tidigt stadium.

DN-artikelserie, del 6

2006-06-23T14:37:00.000-07:00

Sjätte (näst sista) delen av DN-serien om stadsbyggnad var verkligen huvudet på spiken. Ola Andersson, arkitekt vid A1 och medarbetare i Färgfabrikens Stockholm at large-projekt (David Byrne förklarar mer om det här), förklarar varför det är nödvändigt att bygga över gröna områden, eftersom behovet av bostäder och "rätten" till staden, som Andersson uttrycker det, är större än närboendes intresse av att ha natur runt knunten (se tidigare inlägg).

"Man måste skapa mer stad. [...] Folk vill bo i en urban miljö", säger Andersson, och sätter fingret på en kärnkonflikt i stadsplaneringen; hur mycket stad ska tillåtas i staden på bekostnad av icke-bebyggd mark? Problemet är att grönlobbyn, om man kan sammanfatta de som värnar den stadsnära naturen framför nya bostäder (iallafall i närheten av deras boende, i sann NIMBY-anda) så, inte inser att även redan exploaterad mark kan ha "gröna" inslag; områden som Djurgården och Hagaparken är inte exempel på vildvuxna skogar, utan i stadsbilden noga inkorporerade parkmiljöer. Det är helt enkelt skillnad på bearbetad och icke bearbetad natur. Grönlobbyn har rätt i att naturmiljö behövs i staden, både för luften och för människors fritid och välmående, men felet de gör är att inte se att de befintliga grönområdena är ohyggligt stora i proportion till både andra större städers och till trycket på nya bostäder och kommunikationsmöjligheter i Stockholm.

För en gångs skull något bra från Billström

2006-06-22T13:33:00.000-07:00

Att bygga på höjden är bra av olika skäl. De flesta jag pratat med, av olika politisk färg, tycker att det borde byggas mer på höjden i Stockholm. Vare sig man är betong- eller trädälskare så kan man ta till sig idén.

Senast var det s-styvbarnet Annika Billström som aviserade att hon vill bygga riktigt höga hus i nya områden under nästa mandatperiod (om hon blir omvald dvs). Hon har redan tidigare varit inne på idén, då i samförstånd med Solnas starke man, alltför tidigt avlidne Anders Gustâv.

Billströms positiva inställning till storstadsfetischer som höghus är ett tecken på att pragmatiska sossar faktiskt kan ha bra idéer. Mer är det dock ett tecken på stadsbyggandets pragmatiska natur -- det är svårt att ha stora ideologiska sprickor i frågor om saker som alla vill ha mer av, som bostäder.

20000...

2006-06-22T13:31:00.000-07:00

"20 000 bostäder" heter Stockholms stads bostadsprojekt, med en informativ hemsida här.

DN-artikelserie, del 5

2006-06-22T13:07:00.000-07:00

Del fem av DN:s artikelserie "Stockholm växer" fokuserar på ett uttjatat ämne, studentbostäder. Bristen på studentbostäder visar tydligt på några av de stora problem bostadssituationen i Stockholm har: bristen på marknadsmässig hyressättning förhindrar rörlighet och omsättning på bostäder; där andra universitetsstäder har boende i anslutning till universitetet har riksdagen valt att Stockholm ska ha ha kvar skog och fält omkring ("Nationalstadsparken"); omsättningens tröghet leder till hyresköerna är långa för de få hyresrätter som finns närmare stadskärnan. Allt detta leder till att de studentboenden som byggs, byggs i Huddinge (i projektet VillBo, som tas upp i artikeln) eller Kista.

Priset på en nyproducerad trea på 77 kvadratmeter i Stockholm ligger på ca 9000 kr/månad, enligt artikeln. Sådana boenden är inte passande för studenter. Men exempelvis nyblivna barnfamiljer, med dinky-ekonomi, kan tänkas vilja flytta till sådant boende; de mindre lägenheter de lämnar kan vara ett alternativ för studenter. Det är poängen med att underlätta rörlighet på bostadsmarknaden -- människor ska inte känna att de måste sitta på ett kontrakt som vore det det heliga Graal, utan möjligheten att hitta nytt boende ska vara hög. Trygghet genom flexibilitet och valfrihet, helt enkelt.

(En sidonotis är att Sofia Larsson från "den ideella föreningen" jagvillhabostad.nu får breda ut sig i artikeln. Problemet med jvhb.nu är att de säger sig vara obundna och företräda studenters intressen, trots att de har tunga band till socialdemokratin: Larssons föregångare Lotta Jaensson gick vidare till att bli bostadssamordnare åt regeringen, och jvhb.nu får pengar av både Hyresgästföreningen och statliga Ungdomsstyrelsen. Därutöver bedriver man i allt väsentligt opinionsbildning för s-bostadspolitik, där bostad ses som en rättighet, en syn som ligger till grund för det bruksvärdessystem som har förstört Stockholms bostadsmarknad och gynnar de rika på både vit och svart marknad. Larsson själv är fd kassör för S-studenter (förvisso den utan tvekan mest sympatiska delen av sosserörelsen).)

SvD, artikelserie

2006-06-19T12:29:00.000-07:00

Även SvD har startat en artikelserie om stadsbyggnad, "Framtidens stad". Lite copycat kan man tycka, men första artikeln var mer svepande än DN-seriens stuk. Jag kommer göra en sammanfattning på SvD-artikelserien längre fram.

DN-artikelserie, del 4

2006-06-18T03:33:00.000-07:00

Fjärde artikeln i DN:s serie "Stockholm växer" (17/6) handlar om en ofta översedd del av byggprocessen, nämligen byggherrarnas finansiela risktagande och hur chansen till avkastning på bygginvesteringar påverkar vad som byggs var och hur mycket. Artikeln lyfter exemplet Tensta, där JM bygger radhus. Problemet är att JM inte vet om någon kommer vilja flytta in i husen. De erbjuder ett annat sorts boende än hyreshöghusen i miljonprogrammet, men innebär samtidigt att den som vill flytta till ett radhus med äganderätt måste ta ett banklån -- något som många i ett område med hög arbetslöshet och utanförskap kanske inte är beredda att göra.

När JM:s dotterbolag byggde radhus på en parkeringsplats i Rinkeby för fyra år sedan visade sig husen svårsålda. Bankerna såg husen som riskobjekt och ställde höga krav för att bevilja lån, vilket minskade antalet villiga att flytta in. AB Borätt kan i efterhand konstaterade att de gick precis jämnt upp -- gjorde således ingen vinst -- på radhusen i Rinkeby.

Bostadsplaneringen är en knepig process, eftersom det kräver en hög grad av statlig inblandning (upplåtande av mark, planprocess, godkännande av buggföretag) men ambitionen ändå är att byggande inte ska ske helt under kommunalt huvudmannaskap. Problemet för byggherrar är att de också måste tjäna pengar på sina investeringar. Samtidigt vill politikerna hålla räntorna i schack och minska inflationen, och då måste spekulationer (= överdrivna investeringar) i bostäder förhindras. Resultatet blir ibland som i detta fall, att bankers riskbenägenhet minskar i områden där det är osäkert om bostäder kommer sälja.

DN-artikelserie, del 3

2006-06-16T15:38:00.000-07:00

I tredje delen av serien om Stockholms bostadsbyggande tittar DN på problematiken kring förtätning. Utgångspunkten är att Stockholm fram till 1990-talet i huvudsak byggde genom att planera helt nya, egna områden dit människor skulle flytta, transporter dras och näringsliv lockas vartefter. Sedan dess har tanken mer skiftat över till att förtäta den citynära bebyggelsen. Jag har tidigare skrivit om förtätning, som jag ser som positivt och ett bra sätt att utveckla staden. Fördelen med att bygga nära annan bebyggelse är att det går att sätta ett hyfsat realistisk värde på nybyggen, utifrån popularitet, läge, efterfrågan etc. Med helt nya stadsdelar, som byggs som enklaver isolerat från annan bebyggelse, är det svårt att förutsäga vilken sorts befolkningsstruktur och social tillvaro som kommer att finnas där -- tron att man kan "bygga" fram en fungerande stad härstammar från tiden då Sverige var monoetniskt, isolerat, produktionsdrivet och likriktat.

Artikeln tar upp en mer specifik problematik som jag inte berört så mycket i koppling till förtätning, nämligen "Not In My Back Yard"-faktorn. NIMBY symboliserar det tänkande som finns bland lokala aktionsgrupper som organiseras för att motarbeta nybyggande i deras område, med olika motiveringar -- natur, buller, utsikt, värde osv. I artikeln tas Lillsjöparken upp som ett exempel, där redan boende anser att deras rätt till en tyst äng med sjöutsikt i närheten -- en klassisk allmänning dessutom -- är viktigare än behovet av mer bostäder nära stan (Lillsjön ligger i Ulvsunda). Bygg gärna, men inte nära mig, liksom.

NIMBY är i själva verket ett utslag av en ful form av egoism, där man vägrar andra möjligheter bara för att man själv redan har sitt på det torra. Oftast gör dylika föreningar och intresseorganisationer -- t.ex. de här -- beräkningar på vad "som skulle kunna hända" utifrån ett worst case-scenario, och utelämnar gärna positiva synergieffekter av nyinflyttning, som t.ex. nya möjligheter till företagande.

Men behövs inte grönområdena? Jodå. Iochförsig tillhör jag snarast de som tycker att de gröna kilarna måste och bör naggas i kanten för att staden ska växa på ett vettigt sätt. Dock är grönområden i form av parker vitalt för staden. (Jag kommer utveckla ämnet parker i en senare post.) Men tänkandet som ligger bakom NIMBY är i grunden samma som de som vill begränsa invandringen -- man gillar det man har, är skeptiskt till att någon annan ska ha möjlighet att uppnå något liknande, och tycker att de som försöker göra det hotar ens egna möjligheter.

DN-artikelserie, del 2

2006-06-16T14:16:00.000-07:00

I andra delen av DN:s serie "Stockholm växer" (14/6) skriver Anders Sundström om 30 byggprojekt som härstammar från 80-talets byggoptimism runtom i Stockholms kommuner. Länsstyrelsen tog fram en lista med kommande projekt som skulle omfatta 50-75 000 nya bostäder. Endast två av projekten, Viby gård och S:t Eriks sjukhus, har genomförts, med ungefär 1000 bostäder var, och ytterligare 13 projekt är delvis byggda.

Sundström skriver också om den regionala utvecklingsplanen Rufs 2001, och om hur Stockholm behöver både storlek och täthet för att växa; storlek för att fler ska kunna bo och staden ta nya, attraktiva områden i anspråk (se en kommande recension av Karl-Olov Arnstbergs bok "Sprawl" på denna blogg angående detta), täthet för att inte dränera stadskärnan på aktivitet.

De ej färdigställda projekten hänger ihop med en annan företeelse som jag kufat in på på sistone, urban exploration. Det är en trend från London och Paris som handlar om att besöka de annars inte tillgängliga delarna av samhället, t.ex. tunnlar, övergivna byggnader, rivningsprojekt mm. Urban exploration -- UE även kallat -- utövas av en liten grupp i Sverige, även om det finns en växande kringrörelse. Ett område som är typiskt att besöka är den aldrig avslutade t-banestation Kymlinge, mellan Hallonbergen och Kista. I artikeln beskrivs Kymlinge som ett av de projekt som aldrig blev av -- från början skulle en ny stadsdel för 150 000 människor byggas där och ett flertal statliga verk placeras dit. Planerna genomfördes dock inte och inget annat har blivit av Kymlinge än t-banestationen, även om diskussioner har skett på sistone.

DN-artikelserie, del 1

2006-06-14T15:13:00.000-07:00

DN har börjat med en ny artikelserie (inte på nätet) med samma titel som en serie 2002, "Stockholm växer". Första delen var i måndags (12/6).

Sammanfattning av artikeln: I Stockholms län finns det nästan en miljon bostäder. Folkökningen är på 10-20 000 personer om året. Det byggs på tok för lite bostäder som det är. Ett område som var planerat att bebyggas under 80-talet var Barkarby i nordvästra Stockholm. Det blev dock inget av det. Den flygbana som finns på fältet har fått vara kvar. Men nu vill KS-ordföranden i Järfälla ta tag i projektet "Barkarbystaden" igen seriöst. Byggandet ska ske i etapper och vara klart om ca 15 år. De främsta problemen är att bygga ut spårvägen (som Harju vill) och bygga om Hjulstakorset. Utöver att flygentusiasterna på Barkarby spjärnar emot.

Barkarby är ett sånt där område som ligger nära innerstaden nog för att vara intressanta att "förtäta" bort. Prio borde ligga på att förtäta de gröna kilar som finns närmare stan förstås, men det är positivt att en kranskommun - Järfälla - ser nödvändigheten av stadsnära boende. Man får dock se upp vid planeringen så att inte sådana här stadsdelar blir nya miljonprogram. Å andra sidan är det svårt att förutse vilken sorts befolkningsstruktur som kommer att växa fram när man planerar dylika byggprojekt. En idé som kan tyckas charmig vore en trädgårdsstad, liknande den påtänkta i Järvastaden.

Ny tvärbana i innerstan

2005-11-16T12:16:00.000-08:00

Från spårområdet i Karlberg i väst till Värtahamnen i öst går ett spår som används ytterst sällan. Det löper längs Norra Stationsområdet, över Roslagstull och Albano, bort mot Hjorthagen och Värtan (se karta).

När nu Norra Stationsområdet ska bebyggas och Citybanan dras genom området vore det en bra idé att bygga ut kommunikationsmöjligheterna ännu mer. Detta spår som nästan aldrig används och som är tämligen nedgånget ligger centralt, väl i förbindelse med andra kommunikationer (buss, Roslagsbanan, t-bana, framtida Citybana, pendeltåg vid Karlberg) och vore idealiskt att restaurera och bygga om till en ny Tvärbana. Tvärbanan mellan Sickla Udde och Alvik är en väl fungerande spårtrafik, och konceptet skulle lätt kunna kopieras; rälsen och broar finns redan, vagnar med ungefär samma kapacitet som Tvärbanans vore inte alltför svårt att anpassa, och banan skulle binda ihop (nya och befintliga) bostadsområden som ligger strax utanför innerstan (Norra Station, Albano, Hjorthagen).

Den nya banan skulle kunna börja vid Karlbergs stations spårområde, ha en eller två hållplatser i Norra Stationsområdet, en vid Norrtull, en vid Roslagstull/Albano, en i Lill-Jansskogen, en vid Hjorthagen och en slutstation ute i Värtahamnen. Den skulle kunna anknyta till Roslagsbanan vid Albano och förkorta restiden mellan Hjorthagen och Universitetet avsevärt. Möjligheterna för turister att se Lill-Jansskogen inifrån skulle göra att Stockholms gigantiska grönområden i inerstan skulle kunna utnyttjas bättre. Fördelarna är många.

Problemet är ju bara att spåret skulle gå rakt igenom Nationalstadsparken...

Debattartikel i City 26/9

2005-09-28T14:00:00.000-07:00

Publicerad 050926.

Det är dags att skrota Nationalstadsparken

I Stockholm står 30 000 studenter i bostadskö. I Nationalstadsparken finns områden som kan bebyggas. Därför bör lagen som hindrar utbyggnad rivas upp skriver Patrick Krassén och Makan Afshinnejad, Liberala studenter.

Alla partier pratar om att bygga mer i Stockholm, och att bygga billigt och snabbt – men ändå händer väldigt lite. Studenter är den grupp som kanske drabbas värst av bristen på billigt och enkelt boende. I Stockholm står 30 000 studenter i bostadskö, men bara 1 500 studentbostäder är planerade att byggas.

Bristen på tillgängliga områden är ett stort problem. Det behövs ett nytänkande i synen på bostadsbyggande i Stockholm. Samtidigt som de få bostäder som byggs ligger förhållandevis långt från centrala Stockholm finns det obebyggda områden nära och i innerstan, till exempel vid Ladugårdsgärdet/Gärdet, Norra Djurgården och Lill-Jansskogen. Anledningen till att dessa förhållandevis stora grönområden bevarats i centrala Stockholm är att de ingår i Nationalstadsparken, ett område som sträcker sig från Ulriksdal till Södra Djurgården. Nationalstadsparken kom till genom lagstiftning 1994, och upptas i dag i miljöbalken 4:7. Syftet med lagen är att förhindra bebyggelse i området.

Vi anser att Nationalstadsparken fyller viss funktion i att skydda kulturhistoriskt viktiga områden på till exempel Södra Djurgården och Hagaparken, men att lagstiftningen är alltför långtgående. Som den ser ut i dag motverkar den möjligheter till satsningar på bostadsbyggande, viktig infrastruktur och tillväxt i Stockholmsområdet.

I internationell jämförelse är Nationalstadsparkens area oerhört stor, sett till Stockholms storlek. Jämfört med Central Park (3,4 km2) i New York (1,5 miljoner invånare på Manhattan), Hyde Park och Kensington Gardens (2,5 km2 sammanlagt) i London (cirka 7 miljoner invånare) och Bois de Boulogne (8,5 km2) i Paris (drygt 11 miljoner invånare) är Nationalstadsparkens 27 km2 – varav 19 km2 land – i en stad med 1,2 miljoner invånare överdrivet stort.

Även trafiksituationen påverkas negativt av lagstiftningen om Nationalstadsparken. I en prövning 1997 av det planerade bygget av den för Stockholms trafiksituation viktiga Norra länken, fann regeringsrätten att dragningen genom Bellevueparken inte var förenlig med lagen om Nationalstadsparken, och bygget stoppades. När nu trängselavgifter ska införas i Stockholm hade en kringled – där Norra länken skulle ingå – varit positivt för valfriheten och kommunikationsmöjligheterna.
Ur ett konstitutionellt perspektiv är lagstiftningen problematisk. Nationalstadsparken är det enda område som specificeras i miljöbalken med särlagstiftning. Om man ska ta det kommunala självstyret på allvar borde det vara upp till kommuner, och möjligen regioner, att ha det primära ansvaret för hur mark används. Lagstiftningen i dag hindrar stockholmarna från att ens kunna ta ställning till hur områdena som omfattas av Nationalstadsparken ska användas.

Liberala studenter Stockholm anser att det finns stora möjligheter i att exploatera till exempel västra Ladugårdsgärdet för bostadsbyggande. Dels finns det goda kommunikationer till citykärnan med buss, dels finns det redan anslutande bebyggelse på andra sidan Värtavägen (till stor del studentbostäder), och en utbyggnad behöver inte inkräkta avsevärt på de skogsbeklädda delarna norr om Kaknästornet.

Ett nytänkande i bostadsbyggandet krävs om vi vill att Stockholm ska kunna växa och fler få möjlighet att bosätta sig, arbeta, studera och leva i Stockholm. Att bevara en nationalpark i staden är inte förenligt med de målsättningarna, och därför bör lagen om Nationalstadsparken avskaffas.

Patrick Krassén
Liberala Studenter Stockholm

Makan Afshinnejad
generalsekreterare Liberala studenter

Nationalstadsparkslobbyn igång igen

2005-09-14T10:12:00.000-07:00

DN skriver idag om ett antal föreningar som verkar för att försvara Nationalstadsparken, som gått samman under namnet Husarviksgruppen för att stoppa utbyggandet av bebyggelsen i Hjorthagen.

Förtätning är en av de viktigaste faktorerna för att bostadsbyggande i innerstaden ska kunna fortgå. För att inflyttningen och tillväxten ska ta fart är det orimligt att i längden behålla den långtgående lagstiftningen som skyddar Nationalstadsparken (Miljöbalken 4:7). Gärdet, Norra Djurgården och Lill-Jansskogen är områden som kan exploateras för bostadsbyggande på sikt.

Nya S:t Eriksplan

2005-07-17T03:21:00.000-07:00

Nyligen färdigställdes det nya och ombyggda S:t Eriksplan. Det var uppenbart att något behövde göras med den gamla platsen, men det finns flera nackdelar med den nya planlösningen.

För det första är området alltför öppet. Det tjugotal parkeringsplatser som fanns i anslutning till flygbusshållplatsen har försvunnit iochmed att parkeringen ersatts med upphöjda gräsmattor, träd och små gångvägar med bänkar (visserligen har ett nytt p-hus byggts under jord, men p-platser där är tämligen dyra. Mot den södra hussidan har trottoaren tagits till väl mycket; visserligen behövs utrymme för transport till butiker och restauranger belägna längs huslängan, men det hade kunnat lösas på annat sätt (exempelvis en mindre gata med återvändsgränd mot Torsgatan).

Den kiosk som fanns mot Odengatan förut är nu borta, vilket bidrar till känslan av tomhet som området ger; det finns egentligen inget längre på S:t Eriksplan, det har blivit en "paus" i stadsbilden, vilket är rätt tråkigt eftersom Vasaparken ligger precis bredvid. Träden på S:t Eriksplan är dessutom för få för att erbjuda skugga, och bänkarna för få för att det ska bli en lund eller motsvarande.

Området skulle tjäna på något form av näringsliv, någon staty, och fler träd. Förhoppningsvis kan detta komma med tiden.

Förtätning

2005-06-12T07:25:00.000-07:00

DN hade i helgen en special om byggprojekten i Liljeholmen, Hjorthagen och Hammarby Sjöstad, som ska resultera i repsepktive 6500, 3000 och 4900 nya lägenheter. Det är positivt att man utnyttjar vattennära och centralt läge , samt -- särskilt i Hjorthagen och Loudden -- förtätar befintlig byggnation. Bortsett från problemen med mögel är även exploateringen av Hammarby Sjöstad nyttig, speciell den nära Hammarby kanal på södra sidan (i anslutning till Mårtensdals station), där miljön med tomma lagerlokaler skapar otrygg stämning för de som rör sig i området idag. (Wiki om Sjöstad.)

Sbn hade redan i sin Lägesrapport 2000 med en del om Loudden. Arken arkitekter gjorde i samma veva en skiss över potentialen i området. Sbk gav för ett år sen ut ett programplaneringsförslag, men man har därefter stött på vissa problem vid planeringen, främst vad gäller miljö och transport i anslutning till hamnen. Nu verkar det dock vara på gång för byggstart 2006 och inflyttning 2008 (Stockholms stads sida). Denna presentation om Loudden/Frihamnen från institutionen för landskapsplanering vid SLU ger också en bra upplagd överblick av möjligheterna.

I Liljeholmnen har en del skett de senaste åren. Tunnelbanestationen har byggts över och täckts med bostäder och butiker och man har byggt en ny bussterminal. Tvärbanan stannar vid tre hållplatser i Liljeholmen; Årstadal, Liljeholmen och Trekanten. Bostäder planeras till tidigare industiområde i Liljeholmskajen (se JM, ÅWL arkitekter). Sbk skriver om det här.

Alla tre områdena är bra exempel på hur nya bostäder och områdesutveckling kan åstadkommas genom förtätning av bebyggelse i eller nära innerstan.

Citybanan

2005-06-08T14:48:00.000-07:00

En av lokaltidningarna i Stockholm hade i veckan en längre artikel om den projekterade Citybanan. I korthet kommer Citybanan utgöra en ny spårdragning från Södra station förbi City (nya uppgångar i korsningen Kungsgatan/Drottninggatan, Nils Ferlins torg och vid nuvarande Centralstation vid Vasagatan), under stora delar av Norrmalm med ny station vid Odenplan (se tidigare inlägg om planerna för utbyggnad av Stadsbiblioteket) med uppgångar vid Vanadisplan och Odenplan, och vidare ut mot Tomteboda.

Tyvärr tar artikeln nästan bara upp negativa aspekter (buller, försämrad trafikframkomlighet, långsammara spårtrafik, avgasutsläpp mm.). Grundperspektivet -- att sådana effekter, av övergående natur, är ett måste då nybyggen sker, speciellt av denna storlek -- verkar ha undgått artikelförfattaren. Påverkan på bostadsbyggandet -- byggeffekten i synnerhet -- kommer inte heller påverkas nämnvärt om bostadsmarknaden ser ut som den gör idag, menar professorn i byggnads- och fastighetsekonomi vid KTH Stellan Lundström. Dock planeras ju redan byggande i Norra stationsområdet redan. Med en t-baneuppgång i området -- kombinerat med en uppgång för Citybanan vid Vanadisplan -- skulle det, som jag skrivit tidigare, kunna innebära positiva effekter med ökad genomströmning i området.

Den tidsplan som preliminärt satts upp för Citybanan ser ut så här:

2006: Tillfartstunnlar och etableringsytor byggs, betongtunnel i Riddarfjärden påbörjas mm.

2007-2009: Sprängarbeten för stationer, stationsbyggnad.

2008-2010: Stationsbyggnad.

2010-2011: Järnvägstekniska arbeten.

2011: Driftstart.

På tisdagen skrev DN om problemen med finansieringen av bygget. Folkpartiet menar att staten borde stå för större del av kostnaden för bygget, eftersom Stockholms läns landstings ekonomi redan i dagsläget är tröttkörd. (SLL:s finansieringsplan.)

En informativ publikation från Banverket, från juni 2003.

Gallerisera

2005-06-03T14:54:00.000-07:00

Det går bra för galleriorna i Stockholm. I förra veckan rapporterade DN att det går speciellt bra för Kista galleria. De skriver bl.a. att "[t]renden under 2004 har varit att ett stort centrum slår ett litet och att de som bygger ut mest ökar sin omsättning snabbast".

Tidigare i år öppnade Gallerian på Hamngatan upp sin nya exponeringshörna, angränsande till Kulturhuset. Ombyggnaden har också lett till en uppfräschning av Sergelgången, nya entrémöjligheter från t-baneplan och en sammankoppling med NK:s t-baneplan, samt att huvudentrén blivit större och öppnare.

I augusti 2002 öppnade Västermalmsgallerian, belägen under korsningen Fleminggatan/S:t Eriksgatan i kvarteret Trossen, i direkt anslutning till Fridhemsplans t-bana. V-gallerians affärer har varje dag omkring 20-30 000 besökare (mer statistik här), och byggandet handhades av Tyréns, på beställning av AB Familjebostäder. Jag minns själv hur området såg ut innan gallerian byggdes - mörkt, smutsigt, nedgånget, osäkert, tillhåll för många narkomaner och uteliggare, och allmänt otillgängligt. Det gick under öknamnet "lilla plattan" och var ett bra exempel på dåligt utnyttjad yta i inenrstaden. Ombyggnaden, som på samma sätt som i Skärholmens galleria innebar en social uppgradering genom att butiker flyttade in, större folkgenomströmning, upplysning, positiva kringeffekter mm., har också lett till att de utstötta flyttat från området. Vart dessa tagit vägen är inte helt utrett, men i samband med ombyggnaden genomförde Stadsmissionen ett rensningsprojekt för att hjälpa utstötta människor som levde på och runt "lilla plattan". Här är en bra projektsida om V-gallerian, med ljud- och videoklipp.

Generellt är "gallerisering" en positiv förändring. De hjälper till att skapa lokala centra -- såväl i innerstad som i förort -- och bringar näringsliv och företagsamhet, och därigenom arbetstillfällen och vitalitet, till tidigare o- eller dåligt utnyttjade områden. Platser i innerstan som har potential för gallerisering är t.ex. det nya Odenplan (en intäckt modell vid uppgången för t-banan och Citybanan, likt den vid Södra station, över den tomma torgliknande lösning Odenplan har nu) och det nybyggda Slussen (i anslutning till den befintliga Slussengallerian).

Bygga på höjden

2005-06-02T15:42:00.000-07:00

Ett led i fönyelsen och utökningen av Stockholms bostadsbestånd som skulle vara positivt vore att satsa på byggande på höjden. Det finns flera som delar den åsikten, t.ex. KDU Stockholms län, miljöpartiet, s på Kungsholmen, MUF och inte minst mitt eget ungdomsförbund.

Arne Höök tyckte till om höjdbyggande (och annat) i Aftonbladet 1999. Denna intressanta artikel tar upp höjdbyggande (kombinerat med två andra bra åtgärder, nämligen att ta en del av grönområdena i anspråk och utnyttja glesbebyggda befintliga bostadsområden i innerstan) som en möjlighet för en mer vital bostadsexpansion i Stockholm.

Höjdbyggande är bra av flera skäl. Förutom de uppenbara -- effektivt utnyttjande av innerstadsyta, modernisering av bostäder, förnyelse av stadsbilden -- finns det även symboliska värden. Travelnet menar att höjdbygge representerar framtidstro och optimism, vilket också syns om man tittar på vilka städer som tydligt satsat på höjdbyggande -- asiatiska tillväxtstäder (Shanghai, Taipei, Hongkong, Bangkok, Singapore) och amerikanska städer (New York, Chicago), där stadsbilden nästan helt domineras av skyskrapor. Nu har ju inte Sverige och Stockholm de demografiska förhållanden som tätbefolkade städer i USA eller Thailand har, och en skyline i Stockholm är troligen inte nära förestående; dock kvarstår faktum, att höga byggnader symboliserar urbanisering, tillväxt, utveckling och framtidsoptimism i städer -- något som verkar saknas i Stockholm för tillfället.

Stadsbiblioteket

2005-05-31T08:45:00.000-07:00

Stockholms stadsbibliotek, med huvudbyggnaden belägen i korsningen Odengatan/Sveavägen, ritad av Gunnar Asplund och invigd 1928, är särdeles intressant för utbyggnad. Sedan några år pågår ett förnyelsearbete inne i de befintliga byggnaderna - nu senast för en uppgradering av fråge- och återlämningsservice samt det nya Ljudbiblioteket. Den flytt av stora delar av det internationella bokbeståndet som ledde till öppnandet av det nya Internationella biblioteket i Annexet, tillsammans med ombyggnanden av Rotundan sommaren 2003, utgjorde startskottet för den reella planeringen av en större ombyggnad.

Kulturförvaltningen har givit ut en studie (som även går att beställa gratis i tryckt version), där man utreder de tänkta alternativen för en ut- och tillbyggnad av biblioteket.

Det jag anser vara viktigast är att som första steg sammanbinda huvudbyggnaden och Annexet. Mellan byggnaderna ligger idag Spelbomskans torg, ett outnyttjat, fult och meningslöst öppet utrymme som med lätthet skulle kunna byggas över. Hur man går till väga efter det är lite knepigare. i Kfv:s förstudie presenteras i lokaliseringsstudien tre förslag:

1, som är den mest storskaliga -- där planeras en "studentaxel" längs Norrtullsgatan, med Studentpalatset och tillbyggnader mellan Läkarhuset och Observatorielunden, i Gyldéngatans slut, en "stationsaxel" vättande mot Odenplans t-bana och framtida Citybanestation och en "biblioteksaxel" längs Odengatan. Strax ovanför Gyldengatan, i det hus där bl.a. Coop idag ligger, ska en exponeringshörna ligga, lite som den nya Gallerians entréhörna.

2, även kallat Odengatan A, är det alternativ jag närmast förordar. Där byggs huvudbyggnaden, Annexet, Barnboksinstitutet och byggnaden med (nyligen nedlagda) Mediedepån ihop för att skapa en enhetlig byggnad. En uppenbar brist är dock de stora inglasningar som planeras över gårdarna, som ska fungera som "uppvisnings"-utrymmen. En eller två sådana skulle räcka -- med nuvarande byggnader blir det tre stora glasarrangemang, som troligen skulle komma att mestadels stå tomma.

3, eller Odengatan B, liknar 2, men med skillnaden att inglasningen skulle inrymma Annexet, Barnboksinstitutet och gården mellan de båda husen under en stor "glaskupa", som med lägre passager även skulle sträcka sig över Spelbomskans torg till huvudbyggnaden och upp till Mediedepå-huset. En så stor glasbebyggnad skulle visserligen se snygg ut utifrån, men vara mindre funktionell, samt att man inte skulle göra bruk av de tomma utrymmena mellan husen bra nog.

Stadsbilbiotekets utveckling är -- hur än utbyggnaden artar sig -- en spännande del av Stockholms tillväxt och utökning. De flesta torde vara överens om att ett livkraftigt och mångfunktionellt huvudbibliotek är en central del i alla storstäder.

Nationalstadsparken

2005-05-29T12:24:00.000-07:00

Ett av mina huvudintresseområden, Nationalstadsparken, utreds för närvarande av Sbk. Den senaste lägesredovisningen, ungefär ett år gammal, ger en bra fingervisning om vad arbetet går ut på.

Sabbatsberg

2005-05-29T12:10:00.000-07:00

Med den pågående upprustningen av Vasaparken -- nya boulebanor, bänkar, minigolfbana och renoverad gräsplan -- vore även en utbyggnad av nya bostadshus och annat, främst i den östra delen av Sabbatsbergsområdet, passande. Dock verkar genomförandet gått i stå -- initiativet togs redan 2001 men sedan dess har inte mer hänt. Här är en närmare beskrivning av projektet.

Sabbatsberg är ett centralt beläget område som utnyttjats tämligen suboptimalt. De sjukhus- och vårdanläggningar som finns belägna där fyller visserligen sin funktion, men områdets tomma ytor skulle kunna användas bättre. En utbyggnad med inriktning på boende och småskaligt näringsliv skulle ge nytt liv till hela området.

Här är en bra sammanfattning av de ursprungliga planerna från Sbk.

Norra Stationsområdet

2005-05-28T09:14:00.000-07:00

Det är positivt att det projekterats byggande i Norra Stationsområde. Detta idag ej utnyttjade område, som ändå ligger såpass centralt som mellan Vasastan och Solna, har stor potential för både näringsliv, boende och kommunikationer.

Området består idag av en parkering, ett spårområde som inte används, några mindre gröna knallar, väg (från Norrtull över Eugeniatunnelns utlopp bort till Essingeledens infart ovanför Karlbergsparken) och delar av Karolinska Institutet. De planerade ombyggnaderna innefattar att Norrtull byggs om med en rondellstruktur -- ett utmärkt förslag för att underlätta framkomligheten när fler körvägar kommer tillkomma -- och skulle kunna innebära att KI kan byggas ut till ett universitetssjukhus, att motorvägarna täcks över och att t-banan sträcks ut från S:t Eriksplan till Karlbergsvägens slut, eller ned till det område där PrisXtra ligger idag. Kombinerat med den nya Citybanan, som kommer öka trafiken ut mot Karolinska, har den nya stadsdelen all möjlighet att blomstra. Det vore ett positivt lyft för området, som idag mest liknar en död appendix till Vasastan, med lite aktivitet och mänsklig närvaro.

Sbn:s planering här.

Spårområdet längs Torsgatan

2005-05-27T16:54:00.000-07:00

Strax bredvid Bonnierhuset på Torsgatan 21 byggs nu ett femvåningars hus, som ska bli en utställningslokal för modern konst. Bygget bekostas av Bonnier.

När jag gick förbi bygget häromdagen insåg jag att det vore passande att även täcka över resten av spårområdet fram till Kungsbron. Ovanpå kan man bygga bostads- och kontorshus som kommer ligga centralt, ha utsikt över kanalen och -- bäst av allt -- skugga in LO-huset.

Ny blog

2005-05-27T16:49:00.000-07:00

Det här är min nya blog. Här för jag fram olika tankar om hur man kan bygga i Stockholm på olika sätt.