DN-artikelserie, del 7

Sista delen i Dagens Nyheters artikelserie "Stockholm växer" handlar om den egensinnige arkitekten Anders Wilhelmson. Han vill lösa Stockholms bostadsbrist med 500 höghus i glas spridda runtom i kommunen. Sammanlagt ska de rymma 50 000 bostäder. Wilhelmson menar att det är ett alternativ till att behöva bygga över grönområder och lekplatser, och göra det möjligt för fler att bo i innerstaden.

Kul idé förvisso, men i artikeln säger Wilhelmson inget om vem som ska bygga glaspinnarna -- ska staden göra sådana jätteinvesteringar med skattepengar? Wilhelmsons radikala förslag visar på ett av problemen med stadsplanering och "arkitekturpolitik", nämligen att politiker, arkitekter och andra planerare kan tänka ut system och modeller som i teorin verkar jättebra, men de är aldrig kapabla till att förutspå hur marknaden kommer att reagera på dem. Låt säga att 15 av dessa 500 glasskyskrapor byggs initialt, vilket skulle ta kanske 10-15 år; troligen skulle hyrorna i dessa bli så höga att få skulle vilja flytta in i dem. Över ett antal våningar exkluderar man dessutom alla med någon grad av höjdskräck som boende, om det nu skulle handla om glashus. Om planen skulle faliera på ett tidigt stadium skulle den grandiosa tanken om 500 glastorn framstå som ett misslyckande. Därför är det kanske bra att radikala planeringsförslag ratas på ett tidigt stadium.